LISABELLA

En tokig vecka har snart passerat.
Det finns en pojke i mitt liv.
Nej, så kan jag inte skriva.
Det finns en pojke. En vän.
Kanske att han någon dag blir något annat.
Konstiga meddelanden och jobbarkompisar på dagisnivå.
"Jag tycker du är snygg som fan" och hjärtan på kuverten.
Killar i skägg, och längd som helt plötsligt inte är så viktigt.
Mycket mat och endast några få timmar tillsammans med de jag börjar gilla så förbannat mycket.

Fast det skulle jag aldrig erkänna för dem förstås.

Jag har inhandlat lite grejer till mig själv de senaste dagarna. Kanske som en liten tröst i denna eviga vinter. Följande saker är numera mina:

- En mobiltelefon (touch screen)
- En lång, blå kofta
- En partyjacka
- En grå oversize t-shirt (används som klänning)
- En brun oversize skjorta

Nu ska jag inte handla så mycket mer än biljetter till Stockholm till nästa helg. Min bror väntar på mig där, och vi ska äta massor av god mat, spela tv-spel, prata, umgås och ha det allmänt fint i tre dagar.

Här kommer en bild på min partyjacka nummer 1, som givetvis följer med mig under helgen.

Det är mycket upp och ner just nu. Många funderingar kring livet, framtiden och så det där som kallas kärlek. Ibland är jag så glad att jag dansar miljarder varv i rummet och låter lyckan ta över. Ibland vill jag bara ligga still på sängen och glömma allt runt omkring. Det är svart eller vitt. Vad hände med de grå skalorna?

3 pepp
OS i Vancouver
Musik
Bra självkänsla

3 depp
Åldersnoja
Den långa vintern
Kärlek som varken är besvarad eller obesvarad

Dagens bilder

1 Våriga tulpaner och lunch hemma
2 Glass i stora lass
3 & 4 Scrapbooken med tidningsurklipp är klar

Ibland får jag lite dåligt samvete över att jag inte ägnar bloggen någon tid för tillfället. Ikväll är en sån stund. Och egentligen skulle jag väl kunna skriva om allt möjligt som händer i mitt liv, såsom nya inköp, jobbsituationen, luncher med nya människor och en kommande Londonresa i april. Men jag orkar inte. Jag har ingen motivation till det alls. Kanske är det den långvariga vintern som gör sitt. Kanske är det pojkar med långa luggar. Jag vet inte, men när jag får lust kommer jag att skriva.

Här kommer ett kort utdrag ur min senaste novell:

Så jag lade all min tyngd på hälarna och stod kvar. ”Jag har inte sett dig här förut”, sa jag. Han strök en hårslinga ur ögonen och log. En djup smilgrop uppenbarade sig snett ovanför hans högra mungipa och jag svalde hårt. ”Det kan nog stämma”, svarade han lugnt och jag förbannade mig själv för att jag var så nervös, ”jag utforskar den här stan ett tag innan jag drar vidare".

Hahahihihohohehe.
Bild från Frankrike för övrigt.