LISABELLA

När jag hade varit på besök i Latinkvarteren igår kväll och tog metron hem blev jag stannad av en kvinna. Såhär såg dialogen ut:

Amerikansk kvinna: Excuse me... francais?
Lisabella: Oui.
Amerikansk kvinna: ................... .......... . . ................ .............. ...... (pratar på som bara den på ett språk jag inte förstår. Långt senare inser jag att hon pratar franska med en fruktansvärd amerikansk brytning, vilket gör det helt omöjligt att förstå. Tänker för ett ögonblick på den sista kortfilmen i filmen Paris, je t'aime. Ni som har sett den vet vad jag menar). ................ ... ................... .... ................ .........!
Lisabella: (förtår absolut ingenting, men känner ändå att någonting måste sägas). Je suis desolée, mais je crois pas que je peux vous aider (jag är ledsen, men jag tror inte jag kan hjälpa er).
Amerikansk kvinna: ...............! ...... .................. .... ......... ...! ....................... ........... ............. ... osv, osv.
Lisabella: (börjar känna av stressen lite över att inte förstå ett ord och att det snart bara är jag kvar nere i metron med denna kvinna). Je suis desolée, mais j'espère que vous allez trouver quelqu'un d'autre à demander (jag är ledsen, men jag hoppas ni hittar någon annan att fråga).
Amerikansk kvinna: (ser besviken ut). ........... .... ........... .... .....
Lisabella: (ler och skyndar sig därifrån).

Hela förmiddagen har jag gått omkring och myst. Jag dansar runt i lägenheten, skrattar, ler och lever. I natt låg jag vaken i min säng ända fram till klockan två och tänkte på hur bra allting är. Två och en halv dag kvar i Paris, lycka!

• damma
• handla frukt och grönsaker på marknaden
• tvätta mina kläder
• stryka barnens kläder
• packa mina grejer
• handla en, två, tre eller fyra grejer
• säga hejdå till amanda
• säga hejdå till emma
• besöka pappans jobb

Jag tror det är allt. Åtminstone av det jag gör sista gången här. Sedan är jag fri!

Nu ska jag göra veckans film. Den sista härifrån, för nästa blir gjord hemma i Viken!
Puss&kram

Det är låttiteln på en av Janis Joplins låtar. En av de bättre av henne tycker jag. Och visst handlar livet väldigt ofta om att just försöka ännu lite mera. När man inte vill kliva upp på morgnarna för att åka till jobbet, ja, då får man försöka ändå.
När man inte vill ut och gå för att man är för trött, men vet att man måste få lite frisk luft, då får man försöka.
När man har ett jobb som aupair i Paris men längtar härifrån, då handlar det också om att försöka lite till.

Jag har skrivit ganska mycket om känslor i bloggen. Det är för att känslorna tar upp mest plats hos mig. Tankar och känslor är mig i ett nötskal. Jag avskyr det. Jag avskyr att jag ännu inte är stark nog att bestämma över dessa två ingredienser, utan låter de helt och fullt kontrollera mig och mitt sinne. Jag tycker att jag försöker, men gör jag det egentligen? Jag har god lust att åka hem om en månad. Eller om tre veckor. Men inte om en vecka. Inte heller om två.

Under hela min vistelse här har det nog inte gått en enda dag då jag inte har haft tankar och funderingar på när jag ska åka hem. Förslagen har varit alltifrån imorgon, efter en vecka, efter tre veckor, efter två månader, slutet av november, mitten av december till precis innan jul. Just nu lutar det åt mitten av november. Men jag ska försöka att inte tänka. Gud, vad det här är svårt.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Jag vet inte om ni som läser förstår något av det jag skriver, men jag var tvungen att lätta mitt hjärta lite grann. Och om jag bestämmer mig, när jag glider fram på gatorna i Paris, för att åka hem i mitten av november eller i mitten av december, berättar jag det för er. Lova att inte bli upprörda. Det är mitt liv och mitt beslut. Till dess ska jag försöka skriva gladare inlägg om vardagen, och därmed dra ner på känsloinläggen. Tack för att ni har läst igenom det här.

Förra veckan var väldigt turbulent. Jag tror jag kände de flesta känslor som gick att känna. Veckan började bra men rasade lite för varje dag. Tidigt, tidigt i fredags åkte familjen till Schweiz och jag fick lägenheten för mig själv. Jag är fortfarande ensam, de kommer hem först i natt. I början såg jag fram emot att få vara själv, men i den här staden där man alltid hör eller ser folk klarar jag inte av ensamheten. Jag är beredd att hålla med de som säger att man är som mest ensam i en stor stad. Även fast det är konstigt.

I fredags kom Emma och Li hit. Vi lagade småpizzor, åt chips och marshmallows och delade på ett rödvin från G20 för tio kronor.

I lördags träffades vi igen. Den här gången åkte vi till metrostationen Porte de Clignancourt. Vi kände som att vi hamnade mitt ute i... ja... vadå? En hemsk förort. Det vackra Paris var som bortblåst, istället kryllade det av utförsäljningsbutiker, hiphopmusik, svarta människor som sålde afrikanska prylar, streetkläder osv. Eftersom vi var där tidigt på morgonen för att besöka en loppmarknad (som tydligen bara bestod av afrikanska masker, hiphopgrejer, jamaicainspirerade kläder + lite till) hade inte så många människor tagit sig dit. Vi kände oss lite otrygga och letade snabbt upp ett fik där Emma och Li beställde in kaffe. Själv satt jag mest och förundrades över att det fanns något så fult i Paris.

På eftermiddagen träffades vi igen. Då var det marknad i Montmartre som besöktes. Solen sken plötsligt, en parad med alla möjliga figurer tågade förbi, musikanter spelade och folk vimlade runt på gatorna. Det var fest i Montmartre. Jag och Emma poserade med en man utklädd i vackra kläder, och vars ansikte var täckt av en vit mask. Vi promenerade runt i området, upp och förbi Sacrè-Coeur, tittade förbi en vingård och såg Eiffeltornet i solnedgången.

Nog om helgen. Idag ska jag träffa Amanda för en lunch på Des 2 moulins. Så nu måste jag göra mig iordning.

Hej Bella, såg att du besökte gymnasiedagarna igår i Göteborg. Jag kunde tyvärr inte komma men jag är just en sådan person som är så osäker inför mitt gymnasieval. Jag tror att jag är mest intresserad av media/journalistisk fast alla säger ju att det är bättre att välja en bredare linje. Vad tycker du?

Bella svarar: Om det är något som jag verkligen skulle vilja få ut till alla som är nervösa inför gymnasievalet, är att det är inte ett livsviktigt beslut och du blir inte “fast”. Det är just den rädslan som jag får höra från alla som ska välja, att man tror att det beslut som man väljer nu, kommer att bestämma vilket jobb man får/inte får i framtiden. Men det är verkligen inte så! Ställ frågan till vuxna runt omkring dig, om deras jobb var kopplat till deras gymnaiseval på något sätt. Du kommer förmodligen få ett nej.

Jag tycker att du ska tänka på vilket sorts linje som skulle vara roligt att läsa i tre år. Inte vilken typ av linje som är bra för dig att läsa om du ser dig själv om tio år. Tänk inte på jobb och framtid utan tänk på vad som känns roligt! Då kommer du att kunna prestera bra i skolan och utvecklas som person och din självkänsla kommer att växa eftersom du känner att du får tillbaks något av det du presterar och inte bara slit. För känns det rätt så går det lätt. Istället om du skulle välja en linje som föräldrarna tjatar om men som du egentligen inte känner för så kommer dina tre år bli slitsamma istället för roliga. Det som man inte är lika intresserad av här i livet blir man inte lika bra på. Framgångrika människor är framgångsrika för att man har utgått från något som man brinner för då kan man komma hur långt som helst inom det.

Dessutom är Sverige ett sådant fantastiskt land att man faktiskt kan plugga upp ämnen och byta och korsa och tvärsa hur mycket som helst nästan. Man kan bli vad man vill under hela sitt liv, så välj det du känner känns kul nu! Att du känner att media känns mer passade, är mer än vad många känner alls. Vad glad över att du har en liten koll i alla fall på vad du vill läsa, annars är plugg-djungeln så stor.

Jag valde sam-sam på Jensen Gymnasium för att jag älskar sam-ämnen, men säkert hade media/jounalistik varit bättre för mig nu, vem vet? De första två åren hade jag MVG i alla ämnen förutom matten, det sista året valde jag att ta IG i många ämnen för att jag ville syssla med företagande. Visst nu måste jag läsa upp ämnen om jag vill läsa juridik, men vad gör det? Jag valde det som jag tycket är roligast i livet och det är bloggen och företagen, det är därför som det har gått så bra. Juridiken tar jag sen!

Utgå från intresse och vad som känns kul. Det är mitt tips, kram!

Gårdagskvällen spenderade jag på en pizzeria i mitt område tillsammans med Emma och Li. Vi slog oss ner vid ett bord och hamnade således bredvid människor som vi nog i efterhand hade föredragit att inte hamna bredvid. Emma hade mer tur än jag, hennes grannar var inget vi märkte något av. Mina däremot, två gamla män som beställde in vin efter vin och maträtt efter maträtt, var något av den värre sorten. Säkert snälla, men inget för mig. Mannen bredvid mig kom ursprungligen från Argentina, hade en inte alltför bra andedräkt och pratade om att han hade besökt Karolinska i Stockholm under sin läkarutbildning. Under tiden var mannen mitt emot upptagen med att lära Emma ännu mera franska... okej? Argentinaren bjöd mig på ett fint italienskt rödvin, berättade glatt att i Japan säger man minsann blablabla när man skålar och visste du det? Sedan sa han skål, höjde glaset mot mitt och frågade om det smakade bra. Jag drack aldrig upp vinet, istället låtsades jag att min mobil ringde, svarade, pratade med mig själv, vände mig mot Emma och Li och försökte glömma att männen på min vänstra sida satt där. Sedan besvärades vi inte mer av dem. Jag skulle rekommendera dem följande nästa gång: lite mindre vin, men framförallt lite mindre prat. Eller varför inte mycket mindre?

Nu vidare till den bra saken som åtminstone Emma och jag blev varse om igår: pizzerian innehöll tre franska manliga servitörer och alla framkallade de känslor som gjorde att vi fnissade, tittade och drömde som på den gamla goda tiden när livet fortfarande var ganska okomplicerat. Jag hoppades att jag på något vis skulle ha fått den ene servitörens nummer, men icke. Jag gick hem därifrån utan nummer, med mindre pengar i plånboken men med en riktigt lyckad kväll i bagaget! Samt riktigt bra helgplaner.