REFLEKTION
Jag pendlar hela tiden mellan "ångest" och glädje inför den stundande tiden i Paris. Det växlar typ varje minut. Jobbigt. Igår pratade jag med Dominiques förra au-pair Debby och hon var ärlig och berättade om både nackdelarna och födelarna. Hon sa dock att familjen är en riktigt bra familj, även om pojkarna är bortskämda, och att de bor i ett chict område. Hon rekommenderar de verkligen.
Men ändå, jag är nervös. Det är väl inte så konstigt heller, det är en stor grej att göra. Nu ligger jag på sängen och läser Amelia och så ser jag alla bra kvinnor som jobbar med tidningen. Jag undrar vad de har gjort tidigare. Har de varit oroliga och fundersamma förut, trots att de ser hur säkra ut som helst idag? Troligen. Jag vill bli en sån kvinna. Glad, stolt och snygg, med ett välfyllt liv i bagaget.
Men ändå, jag är nervös. Det är väl inte så konstigt heller, det är en stor grej att göra. Nu ligger jag på sängen och läser Amelia och så ser jag alla bra kvinnor som jobbar med tidningen. Jag undrar vad de har gjort tidigare. Har de varit oroliga och fundersamma förut, trots att de ser hur säkra ut som helst idag? Troligen. Jag vill bli en sån kvinna. Glad, stolt och snygg, med ett välfyllt liv i bagaget.
Kommentarer
Trackback
