LISABELLA

Jag är helt urladdad just nu. Hela dagen har jag gått och varit otroligt nervös, spänd och såklart förväntansfull inför samtalet med Dominique. Hon hade meddelat mig via mail att hon skulle ringa efter tre någon gång, så där satt jag på min säng och väntade. Jag hade laddat upp med frågor, papper och penna, vatten, kalender, mobil, handsfree och vanliga telefonen. Efter fyra fick jag ett sms från henne där det stod att hon hade blivit sen och undrade om det gick bra att hon ringde om tio minuter. Det var verkligen respektfullt av henne att höra av sig sådär! Så strax därefter ringde hon och vi pratade på knackig engelska, haha, men den värsta nervositeten lade sig ganska snart. Vi pratade i en timme om det mesta, och jag fick ett väldigt positivt intryck av henne. Hon lät gladare och yngre än jag hade väntat mig, och det märks verkligen att hon bryr sig om att det ska bli så bra som möjligt för alla. Vi bestämde att jag ska åka ner till Paris så fort som möjligt och stanna en natt hos dem för att se så att det kommer fungera. De står för halva resan, så det är jättebra.

Just nu är jag glad att jag har en blogg. Att bara få skriva av sig i ett inlägg som detta, fungerar som terapi för mig, och jag börjar redan få tillbaka mina känslor. Nu ska vi äta hemlagad pizza på balkongen och dricka lite vin. Det känns som att jag behöver det nu. Senare ska jag blogga om Visfestivalen igår!