MÅNDAG
Förra veckan var väldigt turbulent. Jag tror jag kände de flesta känslor som gick att känna. Veckan började bra men rasade lite för varje dag. Tidigt, tidigt i fredags åkte familjen till Schweiz och jag fick lägenheten för mig själv. Jag är fortfarande ensam, de kommer hem först i natt. I början såg jag fram emot att få vara själv, men i den här staden där man alltid hör eller ser folk klarar jag inte av ensamheten. Jag är beredd att hålla med de som säger att man är som mest ensam i en stor stad. Även fast det är konstigt.
I fredags kom Emma och Li hit. Vi lagade småpizzor, åt chips och marshmallows och delade på ett rödvin från G20 för tio kronor.
I lördags träffades vi igen. Den här gången åkte vi till metrostationen Porte de Clignancourt. Vi kände som att vi hamnade mitt ute i... ja... vadå? En hemsk förort. Det vackra Paris var som bortblåst, istället kryllade det av utförsäljningsbutiker, hiphopmusik, svarta människor som sålde afrikanska prylar, streetkläder osv. Eftersom vi var där tidigt på morgonen för att besöka en loppmarknad (som tydligen bara bestod av afrikanska masker, hiphopgrejer, jamaicainspirerade kläder + lite till) hade inte så många människor tagit sig dit. Vi kände oss lite otrygga och letade snabbt upp ett fik där Emma och Li beställde in kaffe. Själv satt jag mest och förundrades över att det fanns något så fult i Paris.
På eftermiddagen träffades vi igen. Då var det marknad i Montmartre som besöktes. Solen sken plötsligt, en parad med alla möjliga figurer tågade förbi, musikanter spelade och folk vimlade runt på gatorna. Det var fest i Montmartre. Jag och Emma poserade med en man utklädd i vackra kläder, och vars ansikte var täckt av en vit mask. Vi promenerade runt i området, upp och förbi Sacrè-Coeur, tittade förbi en vingård och såg Eiffeltornet i solnedgången.
Nog om helgen. Idag ska jag träffa Amanda för en lunch på Des 2 moulins. Så nu måste jag göra mig iordning.
