LISABELLA

När jag hade varit på besök i Latinkvarteren igår kväll och tog metron hem blev jag stannad av en kvinna. Såhär såg dialogen ut:

Amerikansk kvinna: Excuse me... francais?
Lisabella: Oui.
Amerikansk kvinna: ................... .......... . . ................ .............. ...... (pratar på som bara den på ett språk jag inte förstår. Långt senare inser jag att hon pratar franska med en fruktansvärd amerikansk brytning, vilket gör det helt omöjligt att förstå. Tänker för ett ögonblick på den sista kortfilmen i filmen Paris, je t'aime. Ni som har sett den vet vad jag menar). ................ ... ................... .... ................ .........!
Lisabella: (förtår absolut ingenting, men känner ändå att någonting måste sägas). Je suis desolée, mais je crois pas que je peux vous aider (jag är ledsen, men jag tror inte jag kan hjälpa er).
Amerikansk kvinna: ...............! ...... .................. .... ......... ...! ....................... ........... ............. ... osv, osv.
Lisabella: (börjar känna av stressen lite över att inte förstå ett ord och att det snart bara är jag kvar nere i metron med denna kvinna). Je suis desolée, mais j'espère que vous allez trouver quelqu'un d'autre à demander (jag är ledsen, men jag hoppas ni hittar någon annan att fråga).
Amerikansk kvinna: (ser besviken ut). ........... .... ........... .... .....
Lisabella: (ler och skyndar sig därifrån).