FAKTA
Det här med aupairande är inte bara toppen precis hela tiden. Jag har varit på väg hem flera gånger, gråtit och känt ångest. Dock ger det mig så mycket att utsätta mig för det här. Även om hemma i Västervik är det absout bästa som finns så är det oerhört nyttigt att se och uppleva något helt annat. Det är inte välstädat här, barnen får precis som de vill (förutom när jag har hand om dem), det småäts konstant, det är en annorlunda doft i lägenheten och matvanorna ska vi inte prata om. Men utan det här hade jag ju tagit allting för givet hemma och inte uppskattat det.
Jag längtar som bara den efter att få komma hem, men skillnaden nu jämfört med förra veckan är min inställning. Jag försöker nu. Det gjorde jag inte innan. Nu ser jag dessutom de positiva sakerna med att vara här. Ibland väger de över, ibland försvinner de i de negativa känslornas hav. Men jag kämpar, och innerst inne vet jag att jag behöver en utmaning som denna.
och du kommer att fixa det så otroligt bra!!! :) hoppas vi ses imorgon!
