LISABELLA

Den här veckan har varit långt ifrån den bästa i mitt liv. Jag har känt mig som världens minsta och mest sårbara individ lite för många gånger, vilket ledde till att jag pratade med värdfamiljen i torsdags om att funderingen på att åka hem fanns i mitt huvud. De sa bra saker och jag grät inte (även fast det var väldigt nära). För tillfället känns det bättre, och det är det som är det viktiga.

Tidigare i torsdags var jag ledig på eftermiddagen. Jag tog metron till Marais, strosade omkring, köpte en cookie och tittade på folk. Jag hörde väldigt mycket svenska pratas runt omkring mig, inte minst i second hand-affärerna.

Nästa stopp blev Les Halles där jag letade upp H&M för att prova den vita kappan på bilderna nedan. Den var underbar, men på tok för tung för min resväska och kanske är det lite opraktiskt med vitt tyg.



På fredagen försökte jag göra dagen så bra som möjligt, och det blev ett parkbesök i det fina vädret med barnen. Dagen var bra, men på kvällen kände jag mig ledsen igen. Typiskt (men i efterhand turligt) nog, hörde jag att de fick gäster i lägenheten. Jag, som fortfarande hade tårar rinnande längs kinderna fick panik, men lyckades ändå göra mig iordning. Senare visade det sig att gästerna var trevliga, och stämningen kring bordet där vi åt 3-rättersmiddag var högljudd med gestikulerande fransmän och mycket vin.