BILD- OCH TEXTBOMB
I söndags var jag på besök i Svenska kyrkan i Paris på deras aupairträff. Vi var ca 15-20 tjejer där, alla var svenskar utom en finska och en sverigefinska. Det var kanske ingen höjdare direkt, men samtidigt är det alltid en annorlunda situation när man träffas så många och pratar om gemensamma saker. Jag kommer i alla fall att ge det en chans, för på söndag är det grillning på gården med aupairerna. Just nu känner jag mig inte jättepepp på det, men jag har ingenting att förlora. Fungerar det är det jättebra, om inte, är det ingen fara. Det brukar jag alltid komma på dagen efter eller ett par dagar senare, även om det känns jobbigt precis efteråt. Men det är ingen katastrof.
Igår kväll när jag var ute och gick satte jag mig vid en liten sjö vid Boulogneskogen. Därifrån ser man toppen av Eiffeltornet, och det passerar ganska många bilar förbi. Trots det är det en av de lugnaste platserna jag har varit på hittills, förutom inne i skogen då. Men där finns det väldigt många olika vägar, så jag hittar inte själv. Det finns kartor lite överallt, men de säger mig ingenting ännu.
Det är väldigt mycket folk som är ute och motionerar hela tiden, så de verkar vara ganska aktiva här i Paris. Jag har bara sett en person som har varit riktigt överviktig, men jag är inte ens säker på att han var härifrån, för han såg ganska så amerikansk ut.
Förlåt USA.
Igår när Louis hade vaknat hade han direkt frågat efter mig, inte efter mamma eller pappa. Så trots att jag är väldigt sträng mot honom verkar han tycka om mig. Han frågar alltid efter mig. Jag är kanske lite väl sträng ibland, en det är för att jag inte tycker om barn så mycket... :)
Det finns en svensk affär i Montmartre som heter Affären. Man kan hitta massor av svenska varor där, bland annat knäckebröd, Estrella chips, lösgodis, svenska vecko- och månadstidningar, böcker och hemkänsla. Så jag tänkte att om jag är ledig på torsdag (som jag ju har varit hittills) så ska jag bege mig dit och införskaffa mig lite hemkänsla och kanske någon trevlig tidning på svenska. Även unna mig någonting, för då har jag klarat av tre veckor här. Jag har aldrig varit så länge hemifrån förut. Det blir inte svårare ju längre tiden går, men man har sina svackor såklart, och de är aldrig roliga. Jag har inte lärt mig att reda ut de på något bra sätt än, men det kanske är så att ju oftare man tar sig igenom dem, desto bättre kan man hantera dem. Jag hoppas det.
Igår kväll när jag var ute och gick satte jag mig vid en liten sjö vid Boulogneskogen. Därifrån ser man toppen av Eiffeltornet, och det passerar ganska många bilar förbi. Trots det är det en av de lugnaste platserna jag har varit på hittills, förutom inne i skogen då. Men där finns det väldigt många olika vägar, så jag hittar inte själv. Det finns kartor lite överallt, men de säger mig ingenting ännu.
Det är väldigt mycket folk som är ute och motionerar hela tiden, så de verkar vara ganska aktiva här i Paris. Jag har bara sett en person som har varit riktigt överviktig, men jag är inte ens säker på att han var härifrån, för han såg ganska så amerikansk ut.
Förlåt USA.
Igår när Louis hade vaknat hade han direkt frågat efter mig, inte efter mamma eller pappa. Så trots att jag är väldigt sträng mot honom verkar han tycka om mig. Han frågar alltid efter mig. Jag är kanske lite väl sträng ibland, en det är för att jag inte tycker om barn så mycket... :)
Det finns en svensk affär i Montmartre som heter Affären. Man kan hitta massor av svenska varor där, bland annat knäckebröd, Estrella chips, lösgodis, svenska vecko- och månadstidningar, böcker och hemkänsla. Så jag tänkte att om jag är ledig på torsdag (som jag ju har varit hittills) så ska jag bege mig dit och införskaffa mig lite hemkänsla och kanske någon trevlig tidning på svenska. Även unna mig någonting, för då har jag klarat av tre veckor här. Jag har aldrig varit så länge hemifrån förut. Det blir inte svårare ju längre tiden går, men man har sina svackor såklart, och de är aldrig roliga. Jag har inte lärt mig att reda ut de på något bra sätt än, men det kanske är så att ju oftare man tar sig igenom dem, desto bättre kan man hantera dem. Jag hoppas det.
Kommentarer
Postat av: Kusin Maria
Hej Lisa!
Är det bättre än? Jag kommer till Paris den 22 oktober, jag ska hälsa på Amanda och Lovisa och tänkte att jag kan passa på att träffa dig då också, det vore roligt. Kram
Trackback