LISABELLA

Jag befinner mig fortfarande i det stadiet där jag anser att Paris är Eiffeltornet, baguetter och baskrar, trots att jag inte har sett en enda basker (utom de två i min garderob). Samtidigt tror jag att den bilden börjar droppa av mer och mer och jag börjar nog inse att Paris innebär mer än så. Det som vi i Sverige anser som lugn tror jag att de flesta människor här aldrig har upplevt. Här är det tempo och fart, det är så olikt mot hemma. Det kryllar av hundar, och när jag är ute och går utan att tänka på var jag är, och plötsligt får syn på Eiffeltornets topp som sticker upp en bit bort inser jag plötsligt att oj, jag är i Paris! Det är fortfarande Eiffeltornet som får mig att inse att jag faktiskt är här.

Jag bor i 16:e arrondissemanget. Det sägs vara ett dyrt distrikt, folk som har pengar bor här. Jag har också fått veta (och märkt det själv också) att det inte finns speciellt många turister just i det här området. Det är alltså väldigt franskt och ursprungligt. Jag tror att det är ett ganska lugnt område, med parisiska ögon mätt. På söndagarna är det väldigt folktomt på gatorna, åtminstone på förmiddagarna. På eftermiddagarna kommer folk igång lite mera, men det är långt ifrån all den rörelse som pågår övriga dagar. Det känns lite konstigt.. En söndag i Paris och folk är inomhus, kan man ju tänka sig. Jag vet inte, det känns lite konstigt för jag väntar mig nog att en stad som denna ska vara igång 24/7 alla dagar i veckan.

I övrigt så har jag jobbat med min hemlängtan, och försöker nu övertala mig att det inte är någon katastrof om jag inte hittar en bästa vän här, jag klarar mig. Imorgon är det 6 veckor kvar tills mamma och pappa kommer och hälsar på. Det ska bli så roligt! Jag har hittat ett glasscafé nära Eiffeltornet och en restaurang i Bastille som vi ska gå till. Det är värt att kämpa för!