LISABELLA

Saras och min hajk i onsdags började med en busstur till Almvik. Där peppade vi och var laddade till tusen. Kolla Saras min på bilden lix, hah! Vi började gå längs vägen, dock fel väg, så efter en timmes tung vandring åt fel håll var vi tillbaka vid utgångspunkten. Då började det regna och det höll i sig längs hela vägen. Vi gick fel lite senare också, men fortsatte vandra. Humöret växlade kraftigt mellan SUPERPEPP och SUPERDEPP.



När vi många timmar senare nådde badplatsen hade vi vandrat ca 2,5 mil. Vi var trötta, blöta och lättade över att äntligen vara framme. Saras lärare besökte oss på plats och berättade att vi hade gått dubbelt så långt som alla andra, vilket gjorde att vi kunde betrakta hajken som godkänd och över. Det gjorde att vi lagade mat utanför omklädningsrummet och sedan kom Saras mamma och skjutsade hem oss till dem. Där bjöds det på bullar, äkta varm choklad, chips, kaffe och allt som vi kunde tänkas behöva. Vi somnade sedan gott i Saras säng. Det var inte helt fel att vi dessutom fick skjuts in till stan på morgonen  = kroppen och fötterna behövde inte gå en meter. Hajken var en kul grej, men nästa gång (som att det skulle bli en nästa gång?!) blir det betydligt kortare vandring. Puss!