DAGBOKSINLÄGG FRÅN FÖRR

7 december 2007

Den här hösten har varit den bästa tiden i mitt liv, men samtidigt en av de jobbigaste. Jag får det inte riktigt att gå ihop. Men så är det. Det har hänt sjukt mycket saker, det har hänt så mycket som jag inte förstår. Eller förstår och förstår, det har påverkat mig något helt enormt. Främst så tänker jag på R. Så mycket som vi har varit med om under dessa burriga höstmånader är helt underbart. Han är min drog. Det han gör, säger och utstrålar har styrt hela min dag. Om det har blivit mycket prat, många kramar, mycket umgänge mellan oss så har jag svävat på moln resten av dagen och kvällen. Och har det i stället bara varit ett nickande hej så har dagen känts i princip onödig att fortsätta leva. Mitt liv har alltså genomgått djupa dalar, men samtidigt höga toppar. Det är konstigt att man tillåter en person att påverka en själv så mycket. Det skrämmer mig lite. Vad är det för speciellt med honom egentligen? Jag förstår inte riktigt. Jag vet ju inte ens om jag är kär i honom eller inte, eller om han bara är en mycket speciell vän. Det vet jag aldrig. När jag tror att jag vet så ändrar jag mig alltid dagen efter. Så jag vågar inte säga någonting. Dock är jag väldigt förundrad över att en person som kanske inte betyder så mycket på kärlekssättet har gjort mig så beroende av honom. Hur ska det då bli när jag verkligen träffar någon som jag kommer att älska; på riktigt? Jag kanske är besatt, jag vet inte. Jag skulle bra gärna vilja veta vad som är så speciellt med R. Hur kan han påverka mig och styra hela mitt liv med allt han gör?

Den här veckan har varit en riktigt mysig R-vecka. Nu blir det pirr i magen när jag tänker på det. Nervöst pirr, vill säga. I måndags fick jag en bamsekram av honom när vi var ensamma vid salladsbordet i matsalen. Det var den längsta kramen jag någonsin fått av honom. Eller fått och fått, det är ju inte en person som kramas, men han tog första steget. Det gör han alltid. Och mitt i hans varma underbara kram så sa han lågt i mitt öra att han har saknat mig. Jag dog. Jag smälte. Jag levde. Herregud, HAN HAR EFFEKT PÅ MIG!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0