FRANSKVINNOR & FRANSMÄN & MATVANOR

Jag tänkte att det kunde vara kul för er läsare att få veta hur livet är här, alltså det riktiga franska livet med mat, kultur, familjen, aktiviteter osv. Jag vet inte om det här kommer att fungera, men jag tänkte att jag kunde försöka att varje måndag skriva ett inlägg på bloggen om vardagslivet här. Idag är det måndag, och därför tänkte jag skriva om de franska matvanorna! =)

De skiljer sig ganska mycket från våra svenska matvanor. Jag äter alltid frukost själv eftersom jag börjar jobba när mina värdföräldrar har åkt till jobbet. Deras frukost består av köpt bröd, marmelad, ibland smör och liten kaffe. Det är allt. Ibland, men väldigt sällan, köper de croissanter eller pain au chocolat. Hemma i Sverige började jag mina dagar med nyttiga smoothie:sar, men här är det nästan bara socker, socker, socker. Och bröd.

Hemma pratas det ju mycket om tallriksmodellen; halva tallriken med grönsaker, en fjärdedel med protein och en fjärdedel kolhydrater. Vid lunchen äter de kött, kött och kött tillsammans med antingen grönsaker eller, om man har tur, med potatis. Idag kokade jag kött till pappan och den stora killen, stekte fisk till mig och kokade även broccoli till. Samt bröd, givetvis, men det hade ni nog redan listat ut. De äter inte enligt någon tallriksmodell alls.

Sedan har vi ju då det där med det onyttiga som slinker ner på eftermiddagen. De har ett kakskåp i köket som är fyllt av kakor, choklad och kex. Innan mamman visade mig det var jag nyttig, numera är jag onyttig. Fast jämför man med föräldrarna och barnen är jag nog ganska nyttig. De småäter och den stora killen får kex, kakor, choklad och O'boy när han vill (förutom när han är med mig!).

På kvällen, vid 20-21 äts det middag. Den består liksom lunchen av kött och grönsaker, förutom på söndagskvällarna, för då äter de alltid spaghetti med någon färdigsås. Och bröd. Så det är verkligen inte som hemma där man börjar dagen med en stadig frukost, fortsätter med en nyttig lunch, litet mellanmål, middag och frukt. Här äter de bröd till varje måltid, och nästan alltid ett glas vin till också, annars är det bara vatten.

(Igår när jag var ute och gick med hunden var det kö ute på gatan fram till bageriet, och folk kom och gick med baguetter i händerna, så det verkar vara baguettdag på söndagar. Franskt! sa Lisa om Paris.)

VAD SOM HÄNDE DEN 17:E SEPTEMBER I PARIS

Hej och hallå!

Här kommer lite bilder från gårdagen. Jag jobbade på förmiddagen, tog en siesta efter lunchen som vanligt och sedan gick jag, Dominique och barnen till fiskaffären som var stängd. Då visade hon mig istället tre hotell som kanske kunde vara något inför mammas och pappas besök. Efter det tog jag metron till Pigalle för att leta reda på svenska Affären. Åh, vilken hemkänsla jag fick när jag först fick syn på svenska flaggan, sedan den blågula lilla butiken med en stor älg på fönsterrutan och inte minst när jag stod inne i affären. Det första jag fick syn på var amelia, ohh, lycka! Jag gick runt där och tittade flera gånger på alla hyllor. Frödinge ostkaka, Estrella chips, Topphälsa, Kalles kaviar. Efter att jag hade småpratat med tjejen som har stället köpte jag med mig godis, amelia, O'boy och en risifrutti. Det blir garanterat fler besök där!

Efteråt gick jag längs med boulevarden. Moulin Rouge, Sexodrome och sexbutikerna klarades av för tredje gången. När jag åkte metron hem var jag tvungen att gå av vid Concorde för att ta kort. Hela metrostation är prydd med siffror, bokstäver och ord, kommatecken, punkter osv. Bilderna blev inte överdrivet bra, men det är alltid lika svårt att få fina bilder av något som är så vackert i verkligheten.









PROMENAD

Det kommer snart ett inlägg om vad som händer i Paris, men just nu är jag upptagen med annat. Därför får det bli lite bilder från min promenad i tisdags med hunden. Man kan väl säga att det är min vanliga promenadväg numera.

Och det är höst även i Paris!






BILD- OCH TEXTBOMB

I söndags var jag på besök i Svenska kyrkan i Paris på deras aupairträff. Vi var ca 15-20 tjejer där, alla var svenskar utom en finska och en sverigefinska. Det var kanske ingen höjdare direkt, men samtidigt är det alltid en annorlunda situation när man träffas så många och pratar om gemensamma saker. Jag kommer i alla fall att ge det en chans, för på söndag är det grillning på gården med aupairerna. Just nu känner jag mig inte jättepepp på det, men jag har ingenting att förlora. Fungerar det är det jättebra, om inte, är det ingen fara. Det brukar jag alltid komma på dagen efter eller ett par dagar senare, även om det känns jobbigt precis efteråt. Men det är ingen katastrof.



Igår kväll när jag var ute och gick satte jag mig vid en liten sjö vid Boulogneskogen. Därifrån ser man toppen av Eiffeltornet, och det passerar ganska många bilar förbi. Trots det är det en av de lugnaste platserna jag har varit på hittills, förutom inne i skogen då. Men där finns det väldigt många olika vägar, så jag hittar inte själv. Det finns kartor lite överallt, men de säger mig ingenting ännu.



Det är väldigt mycket folk som är ute och motionerar hela tiden, så de verkar vara ganska aktiva här i Paris. Jag har bara sett en person som har varit riktigt överviktig, men jag är inte ens säker på att han var härifrån, för han såg ganska så amerikansk ut.

Förlåt USA.



Igår när Louis hade vaknat hade han direkt frågat efter mig, inte efter mamma eller pappa. Så trots att jag är väldigt sträng mot honom verkar han tycka om mig. Han frågar alltid efter mig. Jag är kanske lite väl sträng ibland, en det är för att jag inte tycker om barn så mycket... :)



Det finns en svensk affär i Montmartre som heter Affären. Man kan hitta massor av svenska varor där, bland annat knäckebröd, Estrella chips, lösgodis, svenska vecko- och månadstidningar, böcker och hemkänsla. Så jag tänkte att om jag är ledig på torsdag (som jag ju har varit hittills) så ska jag bege mig dit och införskaffa mig lite hemkänsla och kanske någon trevlig tidning på svenska. Även unna mig någonting, för då har jag klarat av tre veckor här. Jag har aldrig varit så länge hemifrån förut. Det blir inte svårare ju längre tiden går, men man har sina svackor såklart, och de är aldrig roliga. Jag har inte lärt mig att reda ut de på något bra sätt än, men det kanske är så att ju oftare man tar sig igenom dem, desto bättre kan man hantera dem. Jag hoppas det.

14 SEPTEMBER

Jag befinner mig fortfarande i det stadiet där jag anser att Paris är Eiffeltornet, baguetter och baskrar, trots att jag inte har sett en enda basker (utom de två i min garderob). Samtidigt tror jag att den bilden börjar droppa av mer och mer och jag börjar nog inse att Paris innebär mer än så. Det som vi i Sverige anser som lugn tror jag att de flesta människor här aldrig har upplevt. Här är det tempo och fart, det är så olikt mot hemma. Det kryllar av hundar, och när jag är ute och går utan att tänka på var jag är, och plötsligt får syn på Eiffeltornets topp som sticker upp en bit bort inser jag plötsligt att oj, jag är i Paris! Det är fortfarande Eiffeltornet som får mig att inse att jag faktiskt är här.

Jag bor i 16:e arrondissemanget. Det sägs vara ett dyrt distrikt, folk som har pengar bor här. Jag har också fått veta (och märkt det själv också) att det inte finns speciellt många turister just i det här området. Det är alltså väldigt franskt och ursprungligt. Jag tror att det är ett ganska lugnt område, med parisiska ögon mätt. På söndagarna är det väldigt folktomt på gatorna, åtminstone på förmiddagarna. På eftermiddagarna kommer folk igång lite mera, men det är långt ifrån all den rörelse som pågår övriga dagar. Det känns lite konstigt.. En söndag i Paris och folk är inomhus, kan man ju tänka sig. Jag vet inte, det känns lite konstigt för jag väntar mig nog att en stad som denna ska vara igång 24/7 alla dagar i veckan.

I övrigt så har jag jobbat med min hemlängtan, och försöker nu övertala mig att det inte är någon katastrof om jag inte hittar en bästa vän här, jag klarar mig. Imorgon är det 6 veckor kvar tills mamma och pappa kommer och hälsar på. Det ska bli roligt! Jag har hittat ett glasscafé nära Eiffeltornet och en restaurang i Bastille som vi ska gå till. Det är värt att kämpa för!

HAHA

Angående mitt inlägg nedanför.. Pappan klädde på Louis fel byxor. Han tog Melchiors.. Inte undra på att Louis har gått och dragit i byxorna för att de var för små!

Haha, ja, jag säger då det.

PAPPA FRANSOS + STILKÄNSLA = ?


FAKTA

Det här med aupairande är inte bara toppen precis hela tiden. Jag har varit på väg hem flera gånger, gråtit och känt ångest. Dock ger det mig så mycket att utsätta mig för det här. Även om hemma i Västervik är det absout bästa som finns så är det oerhört nyttigt att se och uppleva något helt annat. Det är inte välstädat här, barnen får precis som de vill (förutom när jag har hand om dem), det småäts konstant, det är en annorlunda doft i lägenheten och matvanorna ska vi inte prata om. Men utan det här hade jag ju tagit allting för givet hemma och inte uppskattat det.


Jag längtar som bara den efter att få komma hem, men skillnaden nu jämfört med förra veckan är min inställning. Jag försöker nu. Det gjorde jag inte innan. Nu ser jag dessutom de positiva sakerna med att vara här. Ibland väger de över, ibland försvinner de i de negativa känslornas hav. Men jag kämpar, och innerst inne vet jag att jag behöver en utmaning som denna.


förändring

Förra fredagen ändrades mitt liv över en natt.
Jag blev plötsligt tvåbarnsmamma, hund- och kattägare, bosatt i en lägenhet i Paris, fransktalande och drabbad av fruktansvärd hemlängtan.

Fast å andra sidan finns mitt riktiga liv kvar därhemma och väntar på mig, oavsett när jag kommer hem.


Min franska vardag

Jag tror jag har börjat få en fransk vardag. Det är inte helt ovälkommet. Den ser ungefär ut såhär:

Måndag-fredag

8.05 Vaknar
8.45 Går ut till pappan och barnen, plockar fram frukost till mig
8.50 Äter och sitter vid bordet ett tag
9.10 Borstar tänder, kanske klär på mig (idag har jag fortfarande pyjamas och en kofta), plockar undan från bordet
9.20 Sitter vid datorn, leker ibland lite med barnen
10.30 Plockar ur diskmaskinen, klär på Melchior och byter blöja
10.45 Datorn igen
11.30 Lagar mat åt Louis
12.00 Louis sover, ger välling till Melchior
12.20 Förbereder mat åt Ludovic och mig
12.30 Ludo kommer hem, siesta för mig efter maten
14.00 Börjar jobba igen, tar med barnen till parken
16.00 Mellanmål och välling till barnen
17.30 Dominique kommer hem och jag slutar
17.45 Promenad med hunden

Där har vi mitt schema, ungefär. :)

3 september del 2








4 september

Igår var jag ledig efter lunch, så jag tog metron och åkte runt lite överallt i Paris. Mitt första stopp var i Montmartre och Sacrè-Coeur. Fint som vanligt, men det var absolut inte roligt att vara där själv!

Jag köpte en stor fransk våffla med alldeles för mycket jordgubbssylt, satte mig mitt i smeten och försökte äta den trots alla känslor och tankar.

Stopp nummer två blev Bibliothèque, där jag åt en dubbelmacka med svensk lax. Paris är faktiskt inte kul på egen hand, och det var ju meningen att jag skulle träffat en svensk aupair på kvällen, men hon var tvungen att jobba över. Det var jättesynd.

På kvällen grät jag och ville hem, och det krävdes rejäla samtal med mamma, pappa och systra mi för att få mig att ge det en chans till. Jag försöker, men än så länge är det ingen höjdare.

Idag regnar det i Paris, så ett besök i parken blir det nog inte efter barnens tupplur. Och tyvärr tar det jättelång tid att lägga in bilder på bloggen med familjens nätverk, så det blir inte som hemma. Ciao ciao så länge!

3 september



Louis och den jättegamla katten Toupi (eller liknande).

Jag har inte direkt varit flitig på att uppdatera min blogg. Egentligen är det inte så konstigt. Det händer mycket grejer, framförallt inom mig. Igår var jag säker på att jag skulle åka hem, jag storgrät och pratade med mina värdföräldrar om det. Jag var orolig över att de skulle bli arga och slänga ut mig på gatan, men det gjorde de såklart inte. De tröstade mig, undrade om det fanns något de kunde göra för mig och så vidare. Efteråt kändes det bättre, och idag mår jag bra. Kanske mest för att jag är ledig hela eftermiddagen. :) Nu har jag en liten siesta, men efteråt ska jag ta metron till Montmartre och strosa omkring lite. Ikväll blir det att träffa en svensk tjej som också aupairar här.

Min bästa bästa bror fyller år idag! Grattis! <3


BILDER

Idag är bästa dagen hittills. Det regnar för första gången, och vi har inte kunnat gå till parken. Ungarna är bortskämda, men med mig fungerar det bra, för jag är bestämd. Och idag har jag varit så otroligt duktig så det finns inte! Jag hoppas jag får tid, lust och ork att skriva mer snart så ni som läser får höra om min tid här. Det är dock väldigt mycket i början, men håll till godo. Lite bilder så länge:


I parken


I parken


I mitt rum


Vardagsrummet


Utsikten från balkongen



DAG 2 FORTS.

Jag och Dominique gick runt i Paris igår kväll. Vi besökte Eiffeltornet, inte alls speciellt långt härifrån. Det blev ett besök på en uteservering där vi drack varsinn Cola. Jag berättade precis hur jag känner, så efteråt kändes det betydligt bättre. Bilder:




DAG 2

Jag lyssnar på mammas och min låt just nu. Och jag har hemlängtan. Familjen här är snäll och så, men jag vet inte. Det är lite jobbigt.
Jag pratade med mamma i morse via msn, men det var jobbigt att inte höra hennes röst.
Nu har jag en liten siesta, solen skiner utanför och jag åt croissant och chokladbröd till frukost. Samt kaffe. Till lunch var det trerätters. 1) Melon, rött Bordeauxvin. 2) Broccoli, bröd utan smör eller pålägg, burktonfisk. 3) Franska jordgubbar.
De verkar inte känna till kolhydrater här, förutom brödet. Ingen pasta/potatis/ris varken igår eller idag.

Dominique och jag tog med barnen till parken på förmiddagen. Vi växlar hela tiden mellan franska och engelska, men mestadels franska såklart. Sedan vi kom hem har Melchior gråtit konstant. Eller gråtit och gråtit förresten, snarare gråtskrikit. Bläh. Och Louis bara säger moto, voiture, vite. Motorcykel, bil, snabb.
Tummen upp.

Bilder från igår:




JAG ÄR PÅ PLATS I PARIS

Oui, je suis ici!

Och vilken dag!

Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva just nu, men jag kan väl säga att det har gråtits och varit eländigt från min sida hela förmiddagen. Efter att jag checkat in min väska med fyra kilos övervikt på Skavsta kändes det lite bättre, och det var inte fullt så jobbigt att säga hejdå till mamma, pappa och Henrik som jag hade väntat mig. Kanske var det just därför att jag hade förväntat mig att det skulle vara så jobbigt som det inte blev det. Hursomhelst. Jag fick ett superfint armband av mes parents, samt ett brev som endast får öppnas vid svår ångest! Det är fortfarande oöppnat.

Familjen är snäll, men Louis är högljudd som alla barn i hans ålder. Pappan är faktiskt min favorit, troligtvis för att han pratar så att jag förstår. Dominique pratar väldigt snabbt och jag förstår inte hälften. Hon hämtade mig vid busstationen i deras 20 år gamla Peugeot med öppet tak. På bussen var jag dessutom social med en svensk äldre kvinna som önskade mig lycka till.

Franskan går bättre än förväntat. Jag vet inte vad det är, men jag bara pratar på. Ibland får jag ta hjälp av engelskan, men bara en kort stund. Och jag längtar hem. Fast inte alltför mycket. Men ändå lite för mycket. Jag tror ändå inte att jag behöver öppna krisbrevet ikväll.

Maten förbereds för fullt och jag är hungrig! Hemma hade jag ätit för flera timmar sedan. Antar att det bara är att börja vänja sig.


PACKNING DEL 2


7 DAGAR

7 dagar kvar tills jag åker till Paris!

PACKNING DEL 1

Det här är vad jag har packat inför Paris än så länge.
Mest massor av småplock, men ändå viktiga saker.
Smycken, böcker, lexikon, solglasögon, öronproppar,
bodylotion, hårgrejer, försäkringspapper, pass osv.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0