LISABELLA

Jag har alltid hållt på med musik på något sätt. Det började med barn- och ungdomskörer, många år av tvärflöjtsspelande och några terminer med pianospel. Jag kommer inte ihåg vad min pianolärare hette, men jag minns hennes mörka hår och när hon sa till mig att jag var tvungen att klippa naglarna, annars skulle det fortsätta låta klick, klick på tangenterna. Jag vet inte om det var då jag bestämde mig för att sluta spela. Inte på grund av att jag skulle få gå med korta naglar i fortsättningen, utan för att det helt enkelt inte var roligt längre. Jag lade ganska snart efter det av med tvärflöjten också, och kören hade jag redan hoppat av.

När jag slutade med ridningen efter många intensiva år i stallet sysselsatte jag mig istället med att drömma om snygga pojkar, och hästplancherna byttes ut mot killar i Backstreet Boys och Westlife. Jodå, även jag har varit där. Been there, done that. Men frågan är vad jag fyllde mitt liv med efter musiken. Jag tänker tillbaka och försöker minnas, men jag kommer inte på något. Kanske för att ingenting kan ersätta musiken.

När vi flyttade hit hösten 2006 dök det som tur var upp ett band som fick mig på rätt väg igen. Den första låten jag hörde med dem inspirerade mig så mycket att jag tog upp både sånglektioner och gitarrspel, och jag och ett par kompisar var rejält sugna på att starta band. Tyvärr hade vi inte alls samma musiksmak, så de planerna föll ganska snart.

Min tvärflöjt ligger fortfarande nerpackad i en låda, och även om jag inte vill börja spela igen kan jag erkänna att jag har haft den uppe ett par gånger och blåst några toner. För musikens skull helt enkelt.

Jag har svårt att tänka mig mitt liv utan sång och gitarr idag. Det finns helt enkelt inget som kan ersätta det, och vem vill ha ett tomrum med sig? I år hade jag flera nyårslöften, och ett av dem var att råsatsa på min gitarr. Jag kan väl säga att det är det enda löftet jag inte har brutit.

Nu har jag haft körkort i ett år. Fint! Bara ett år kvar med den där efterhängsna prövotiden.

Ännu en arbetsvecka är över för min del. Jag har inte riktigt uppdaterat er på vad jag jobbar med, men jag sitter som uthyrd konsult på Skatteverket (Skattekontoret) och har hand om all post som kommer dit, tillsammans med fyra andra ungdomar. Eftersom Skatteverket i Västervik har hand om ärenden från hela Sverige blir det rätt mycket post varje dag. Arbetspassen varierar mellan 4-5 timmar måndag-fredag, så det är väldigt sköna tider. Jag är anställd av bemanningsföretaget Proffice, som i sin tur har hyrt ut mig och de andra till Skatteverket. Proffice är kanon, för de skickar både julkort och födelsedagskort! :)

Jag har förstått att jag har haft en himla tur som fått jobb som ung idag. Det får jag nog tacka mamma för. Det var hon som sa åt mig att söka det här jobbet från början. Och nu sitter jag här, nyss fyllda 19, med jobb och en första lön på väg in på kontot. Så, tack mamma!